Efter en sanslöst härlig vecka i New York, har vi nu något vemodiga lämnat staden för en mellanlandning i Washington D.C innan vi drar vidare till Miami. Vi har hunnit med det mesta vi velat göra och lite till. Vistelsen i staden blev dock något kostsammare än vi räknat med när vi inledde veckan med att äta samtliga måltider ute. De sista dagarna slutade därför med gröt, nudlar och nudlar. Jocke tyckte dock att han inte bränt tillräckligt med pengar och lyckades på något sätt slarva bort inte mindre än 140 dollares, är faktiskt lite jobbigt att hålla reda på saker o ting när mamma inte är med, jocke påstår dock att pengarna blev snodda.
Sundberg spenderade mesta tiden i en affär som heter DataVision och det var här Johan köpte sin minidator. Datavision verkar vara lite utav av Johans favoritställe på hela Manhattan då butiken har besökts fem gånger. Första gången var själva inhandlingen, då Johan, som läst in sig på området, självsäkert stegade in i affären och köpte den ”bästa” datorn i klassen. När vi kom tillbaka till rummet upptäckte Johan att datorn inte funkade och att det dessutom var fel dator. Förbannad och halvt gråtandes av ilska går Johan tillbaka till affären, förklarar att han fått fel dator och får en helt ny.
Nöjd och nästan chockad över hur lätt det gick, går Johan tillbaka till vårat rum installerar datorn och uptäcker att batteriet har gått sönder. Så Johan går tillbaka till affären och får veta att detta problem drabbar en på tvåtusen datorer, j*vla oflyt tänker Johan. För att få en ny dator behöver han ge tillbaka datorn i kartongen, den har Johan självklart slängt, så han ringer Kvist som ligger hemma sjuk på rummet. Kartongen har städerskorna tagit, så eftersom städerskorna är från Puerto Rico får Kvist på utmärkt spanska förklara situationen och får en rejäl utskällning till svar. De hittar till slut kartongen bland soporna, som är i betydligt sämre skick än väntat, luktar skit och är nedfläckad av kaffe. Affären tar dock emot datorn och kartongen och Johan får återigen en ny dator, enbart för att uptäcka att försäkringen inte gäller den nya datorn. Så Johan går tillbaka igen och blir hänvisad till försäkringsbolaget, som Johan ska kontakta under veckan. Johan i alla fall nu en vecka och fem besök senare fått den dator han ursprungligen betalade för och verkar för första gången vara ganska nöjd.
Vi skriver detta blogginlägg samtidigt som vi väntar på att resans första tvätt ska bli klar, Ejding undervisar och dissar dessa uråldriga maskiner och påstår att det var länge sen sådana maskiner tillverkades på ASKO. Under tiden plågas vi andra av herr Kvist som överdoserat socker, hamnat i ett rejält sockerrus och vi funderar på att slänga ner även honom i en av maskinerna..
Annars har vi det bra, dagen har vart riktigt fin med temperaturer över tjugo grader, imorn tänkte vi hälsa på Barack i Vita huset.
Hoppas ni där hemma har det bra!
Har tänkt fixa in lite fler bilder, det krånglar lite men håll till godo!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha lilla jocke då! Du som brukar hålla så hårt i dina pengar ;) Och stackars johan! Men nu verkar det ju ha löst sig! Förstår att N.Y. va härligt, de är en grym stad! Jag tar gärna emot tips på bra ställen ni besökt!
SvaraRaderaDet är många som kommer in på ica å handlar av mig som frågar hur ni har det!:)
Hälsa min kompis Barack;)
Kram från världens bästa syster å kusin ;P
Bror lille bror... Tur att du är så tät att du har råd med lite spill av kassan.. =) Hahahah!
SvaraRaderaDet är en värdslig sak som Karlsson på taket säger.. =)
Kvist- sötongen att du ska vara sjuk jämt!! Ta inga amerikanska piller bara. Det kan vara vad som helst i dom! En vet ju hunna sånna ä...
Johan- skönt att du inte ger dig. Bra! Ingen kan lura en Varapöjk!!
Hälsa Baracken och gratta till Nobelpriset!
Pöss löss från Fru B O och Stella (som just nu kväljer sig av mamma Idas hemlagade fiskrätt...)